Please wait while you are redirected...or Click Here if you do not want to wait.
När jag som 20åring blev sjukskriven började jag fundera på vad som håller vår kropp frisk. Jag hade studerat personlig inre utveckling på egen hand sedan 15års åldern med taoism, filosofi, diverse självhjälps-system, kost och mycket annat. Jag försökte förstå mig själv, men när jag blev sjuk den här gången förstod jag inte vad som hände med mig. Trots diverse läkarundersökningar, blodprov, kostrådgivning verkade ingen kunna diagnostisera eller förklara varför jag var så trött och fysiskt utmattad.

Tillslut kom jag till en läkarstuderande praktikant som såg på mig och frågade “Hur mår du egentligen?”. Då var det som att något brast inuti mig, jag grät och grät och grät. Hon var den första under alla de undersökningarna som ärligt och med närvaro undrade hur jag kände mig. Det var första gången på många år jag grät. När jag gick därifrån var tröttheten, och utmattningen som bortblåst. Det var en ögonöppnare för mig. Kopplingen mellan känslor och fysiskt välmående blev en försthandsupplevelse.

Jag förstod att jag hade missat något väsentligt i sökandet för att förstå mig själv, mina känslor. Snart upptäckte jag att jag lagt locket på kring många, många känslor. Att öppna den inre lådan var lite som att öppna pandoras box, så mycket motstridiga känslor, så mycket känslor som verkade helt orimliga i relation till det som hände runt mig, ilska och överväldigande reaktioner men också hoppet. Jag började försöka förstå varför vi känner som vi gör, hur det påverkar våra liv och vårt fysiska välmående, via litteratur om regressionsterapi, emotionell intelligens och mycket annat fann jag tillslut av en slump EFT. Jag blev fascinerad av denna metod som till skillnad från andra metoder jag läst om verkade vara relativt snabb och dessutom hitta grundorsaker till våra emotionella reaktioner och problem. Jag började läsa allt jag kom över och studerade metoden ur alla vinklar och vrår. När jag senare (2007) gick en kurs på Center för energipsykologi hade jag redan gott om kött på benen och efter det kände jag mig verkligen redo att börja ge sessioner. Och det gjorde jag! Välkommen.